Jag tycker det är intressant att kolla på dokumentärer om hälsa, kost och träning. Har nyligen kollat på några avsnitt av my 600lb life bla. Det jag slås av mest, förutom en del människors enorma storlek är frågan "Hur hamnade dem där?" 

Oftast ligger det ett känslomässgt trauma bakom deras ätande och det har fått mig att fundera på mina egna matvanor och jag tycks se ett mönster.

Sedan jag var liten har mat alltid varit något som används när det skulle firas och så tror jag det är bland de flesta familjer, om inte alla tom.

Godis, dricka och skräpmat användes när det skulle mysas lite extra framför tvn på helgerna men godis har också för mig varit ett sätt att dämpa mina känslor på. 

Mådde jag dåligt så tröståt jag, var jag glad och det skulle firas så åt jag. 

Detta funkar ju naturligtvis inte i längden för tillslut så blir det för mycket och ju äldre jag blev, dessto mer tillgängligt blev godiset och chipsen. Jag kunde ju köpa det själv.. 

Nu när jag själv är förälder så har det fått mig att inse vikten av att lära min egna sn vikten av vad för mycket socker verkligen gör med kroppen, vikten och framförallt glädjen med fysisk aktivitet. Något som blir viktigare i en värld som blir mer stillasittande och där övervikten kryper ner i åldrarna. 

Det är lätt att ta till mat och framförallt sötsaker när man behöver tröstas och piggas upp men nu förtiden så funderar jag oftast en extr gång om jag verkligen behöver den där chokladkakan. Vad är det egentligen som får mig att må dåligt? Kan vara jobbigt ibland att se sina känslor i vitögat men behövligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta med vikt är ett ständigt hett ämne, en del väger för lite och en del väger för mycket.  Just denna blogg (min första blogg någonsin) kommer att inrikta sig på vad som är aktuellt för mig och det är övervikt då jag alltid har haft en tendens t...